I snö och halka med dåligt plogade vägar är nog en mtb med elassist svårslaget. Har en kompis i Oslo som håller på att bygga en heldämpad sådan och det ska bli riktigt spännande att höra hur det går, återkommer gärna med mer info om det efterhand som jag får den :)
2013/7/3 Anders Drougge anders.drougge@hdcs.se
Jag vet inte om jag som aldrig har suttit i en Velomobil och har begränsad erfarenhet av trikar ska blanda mig i denna diskussion. Men som en allmän synpunkt vill jag föra fram att värdet för mig att följa och delta i en forumdiskussion, är att inhämta en mängd olika synpunkter, och sedan försöka omsätta valda delar av dem till mina egna projekt. Därför känns det för mig bättre om genmälen innebär frågor och ifrågasättande med positiv ansats, om de lösningar som presenteras, snarare än negativa "utvärderingar". Jag vill få kunskap om sådant som testats hellre än tyckanden.
Var och en har ju olika förutsättningar att förhålla sig till, beroende på hur det ser ut där man ska cykla, och dessutom olika erfarenheter. Jag, som skadat mig allvarligt på högräser, vill för åretruntbruk ha en så omkullkörningssäker cykel som möjligt. Jag är också ute efter väderskydd och gärna hög fart med låg kraftinsats eftersom "motorn" är gammal och inte lika trimningsbar. Därav mitt intresse för helkåpat. För mig kan tävlingserfarenheter naturligtvis användas i modifierad form även för en vardagscykel. Att utgå från en snabb tävlingscykel och sedan modifiera (minsta möjliga) för mer vardaglig användning, förefaller vara en bra metod. Därför är det intressant att följa Teros projekt.
"Tre spår i snön" och snövallar talar mot velomobiler, och trikar, men frågan är om recumbents i någon form är särskilt bra i snö? Man kommer ju ändå inte upp i sådan fart att man får någon större nytta av det låga luftmotståndet. Kanske en dubbdäcksförsedd mtb, eller rent av en väldubbad elcykel, är att föredra de få dagar det är oplogad snö? Eldriften ger enligt min erfarenhet ett väldigt jämnt "drag", vilket är mycket bra i snö och halka! Jag har en elassisterad mtb, en ovanlig kombination. Den är mycket bra i snö!
Jag försåg en gång min lågräser med skidor, vilket var ett väldigt roligt experiment, men inte så praktiskt användbart. Oftast är det ju inte snö som är problemet utan isfläckar, isspår och rullgrus. För en helkåpad tvåhjuling är "kraschmedar" nog nödvändiga eller någon form av stödhjul, som kan ställas in på varierande höjd för att också kunna användas vid start/stopp. (jfr schweiziska "Ekomobile", en helkåpad tvåhjulig mc vars stödhjul fälls ut automatiskt vid låg hastighet). Med ställbara stödhjul får man både en start/stoppfunktion utan ömtåliga luckor, samtidigt som man får en kraschsäkerhet jämförbar med en trike eller velomobil. Jag har testat fasta stödhjul på lågräsern. (monterade en dryg decimeter upp från marken) Fungerar mycket bra när man kör omkull och skulle möjliggöra helkåpat om de hade varit ställbara. (Det går att starta liggande på snedden, men är inte särskilt praktiskt, t ex vid rödljus) Stödhjul eliminerar behovet av dubbdäck, vilket innebär att mer lättrullande däck kan väljas.
Det finns naturligtvis många andra aspekter att väga in, t ex "ställtiden" att komma iväg, som borde vara mindre på en väderskyddad cykel eftersom den inte kräver regnställ. (som dessutom hindrar cyklingen rätt ordentligt).
Parkeringen är en annan fråga. Den måste vara ok i båda ändar av resan, men det är ju inte bara velomobiler som har det problemet. Det är ju inte alltid man t ex kan ta med sig sin cykel upp på arbetsplatsen. Lösningen kan vara säker parkering i "Bike and ride" som i Malmö. Eller som jag såg ett fint exempel på, en låsbar cykelparkering i form av en "bur" runt cykelstället (som var under tak) vid Gävle kommun.
-- Anders D
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs