När det gäller brädåkning, så är pjäxorna något mjukare än skidpjäxor, men trenden är att man numera har hårdare pjäxor till brädåkning. Till skillnad från slalompjäxor så kan man gå hyggligt i brädpjäxor, t o m köra bil med dem.
Så belastningen blir stor, speciellt om man åker när det är plusgrader och vallar, då kan det slå stopp rätt brutalt vilket belastar hälsenorna och vadmusklerna. Annars är det rätt mycket statisk belastning, så då kommer vadmuskelträningen väl till pass.
Skräckscenariot är när man ska åka en flack, lång transportväg mellan några backar och ska göra det "på tårna" hela vägen. Då får vadmusklerna vad de tål! Här hjälper cykelträning helt klart, jag har blivit mycket bättre på det sen jag började liggcykla.
En faktor som talar till brädåkningens fördel när det gäller risker för hälsenorna, är nog att båda belastas samtidigt, och därmed delar på belastningen.
Summa summarum för mig är att tåposition är mycket gynnsam, med tanke på att kunna göra något kul på vintern också.