On 2004-06-04, at 10.59, Robban J wrote:
Pro secundo: Är det någon som kan förklara? VAD är det hos just liggcyklar som triggar hundar? Jag har definitivt INTE fått lika mycket uppmärksamhet eller blivit lika utskälld av hundar på vanlig sittcykel.
Min teori: något stort obekant med ögon i ögonhöjd med hunden. M.a.o. ögonkontakt i samma höjd = utmaning / jämnbördig motståndare? Har alldrig haft hund, så hund psykologi är inte min starka sida.
Jag är inte heller någon hundpsykolog, men min egen psykologi kan jag bedöma någotsånär. Sitter man på en låg liggcykel så befinner man sig med ansiktet i hundhöjd, och i en ställning som det krävs en del möda att resa sig från. Det gör att hundar känns dubbelt hotande jämfört med när man står upp eller sitter på en vanlig hoj.
Angående hunden, så tror jag helt enkelt att de är för dumma för att inse att den annalkande tingesten är en människa, som de lärt sig att ignorera (om hussen/matten kan sin sak).
Att hundar (som jag tror) inte kan se att liggcykeln är en människa lika bra som en människa kan, kan bero på två saker: Hundar är inte lika centrerade på synintryck som människor. De är sannolikt inte lika bra på att bedöma vad något är bara baserat på synintryck som en människa är. Hundars varseblivning vilar starkt på luktsinnet - de måste fram och lukta för att veta säkert.
Den andra saken är det faktum att människor har den högst utvecklade förmågan att generalisera av alla djur. Att en människa - även en som aldrig sett en liggcykel förr - genast kan se att det är en annan människa som kommer på någon slags obestämbar apparat betyder inte att en hund kan förväntas klara av detta.
Jag tror att det bästa är att snabbt stanna och resa sig upp för att se ut som en människa, Då tar hundens träning vid, och den lugnar ner sig. Tror jag alltså. Jag har inte provat, men nästa gång det behövs så ska jag, jag kan ändå inte cykla från en hund som är stor nog att vara farlig. De är både accelerationssnabba och kan komma upp i högre hastighet än jag kan fixa, så det lönar sig inte att försöka fly. Bättre stanna snabbt, resa sig och plocka fram ett tillhygge, innan hunden kommit för nära.
Angående tillhyggen har jag funderat en del. Pepparsprej är ju vad jag förstår olagligt att inneha, så det går inte. Hemblandad pepparsprej i en duschflaska kanske skulle funka - lite diskmedel, tabasco etc som svider i ögonen. En gastuta av den typ man använder i båtar är också en idé. Ett 120 decibel tut rätt i synen kan nog överraska en hund, men lämnar inga synliga skador. Man slipper åtal för djurplågeri. För närvarande har jag med mig en hästpiska jag hittade på marken en gång. Om hunden envisas sedan jag rest mig kanske jag kan klatscha till den på nosen och få den att ändra sig?
Jag blev biten av en hund en gång, när jag oavsiktligt körde in på en bondgård i Holland. Hunden var nog egentligen väluppfostrad, jag tror att den helt enkelt inte förstod att jag var en människa. Hade jag snabbt rest mig när jag såg den komma hade den nog bara skällt, och inte bitit. Den var inte stor heller, ungefär knähög, så att den bekvämt kunde bita om min överarm när jag kom på min trike. Trots hundens litenhet hade jag blåmärken i flera månader efteråt. Tur att det inte var en schäfer eller (rys, otäcka djur) en rottweiler. Till råga på allt så fick jag spendera mesta delen av den söndagen på att först ta mig till en jourläkarmottagning, sedan vänta i väntsalen, sedan bli undersökt, sedan få veta att de hade slut på stekrampsvaccinet, sedan cykla till ett jourapotek och köpa vaccin, sedan cykla tillbaka till läkarmottagningen för att bli vaccinerad. Bläh för hundar.
Tänker
Sverker