Jag tillhör en av de cyklister som har räddats av hjälmen, och det vid minst tre tillfällen. Nu skall jag först berätta att jag har många tusen mil i benen, efter alla år som pendlare till jobbet. Som långfärdscyklist på cykelsemester i flertal länder. Jag är cyklat i Franska alperna, i Norska telemarken och Danmark runt några gånger. Och vad har hänt? Första gången jag spräckte en hjälm, var när jag i slutet av 70-talet cykelpendlade till jobbet. Kommunen hade satt ut en "betonggris" för att hindra bilister köra på cykelstigen, vilket är bra. Men den var inte märkt, och hade ingen reflexfärg. Och det var(och är fortfarande)helt kolsvart på platsen där den placerades. Så jag kom i c:a 45 km/h, som jag kunde hålla som ung cyklist. Och plötsligt försvann cykeln under mig, och jag fann mig fritt flygande i luften. Och jag kunde inte just då förstå vad som hänt, jag landade på höger axel och rullade runt, men slog även hjälmen mot marken. De andra gångerna var det bilister, som bröt mot trafiklagen. Så jag tycker att man skall använda hjälm, och det behövs en lag också. Allt för ofta åer man föräldrar som kommer och cyklar med sina barn, där barnen bär hjälm, men föräldrarna cyklar utan, och håller knapppt i styret! Det är en sorglig syn.