07-09-11 21.09, skrev B D på be_dal@yahoo.se följande:
Ja, cykel är väl inte så seriöst och används väl mest av planerarna, i den mån så sker, för att döva ett dåligt miljösamvete. Det är väl därför som det mest på sin höjd räknas upp i någon miljöpolicy som sedan glöms, som vanligt.
P3 kvällspasset hade just en pappaspecial. Dom säger att drygt 40% av Sveriges män vid ålder 40 inte har barn, eller träffar inte sina barn. För kvinnor är siffran 13%. Åsiktsgubben ansåg att om fler män hade relationer med barn skulle man inte ha krig, och man skulle våga "snöpa" bilismen på grund av växthuseffekten. Man skulle prioritera sina relationer framför sin karriär. Han ansåg också att kvinnor tvingats in i ett manssamhälle där man måste ha en fin karriär på bekostnad av sina relationer.
Såklart sympatiserar jag med hans problembeskrivning. Jag anser att det finns nåt sorts osynligt, men betydande, tryck på män att köra bil och vara framgångsrika. Kvinnor har (lite) mer valfrihet gällande hur de vill balansera karriär, familjeliv och samhällsengagemang.
Det anses vara normalt att sitta ensam i en bilkö på motorvägen. Hur mänskligt är det egentligen? Nog tycker jag det är snäppet mänskligare att sitta bland andra människor i ett pendeltåg eller på en cykel; eller kanske ännu mer att arbeta på ett sätt som gör att man inte alltid måste resa i rusnigen. Dvs deltid.
Åsikter?
Erik