Bruno skrev:
Positraction är väl helt enkelt frihjul på båda drivhjulen. En tadpole med bakhjulsstyrning skulle eliminera behov av drivknutar, ge en relativt tippsäker cykel, bra fäste och kort drivlina.
Frihjul i varje hjul är troligtvis den bästa lösningen för en cykel som driver på hjulparet, efterssom det ger lägst komplexitet, vikt och förluster. På ett mer motorstarkt fordon som t.ex. en bil är detta däremot ingen bra lösning då det blir svårt att gasa och styra samtidigt då fordonet komer vilja styra rakt frammåt (iallafall så länge fordonet driver på bakre hjulparet) varför man istället använder differential.
En bakhjulsstyrd tadpole är en mekaniskt bra lösning men funktionellt urusel. Det är nämligen omöjligt, eller närmast omöjligt att åstadkomma en rent mekanisk bakshjustyrning som är stabil oavsett hastighet.
Man kan försöka komma runt problemet antingen på mekanisk väg genom olika motverkande system eller begränsa styrutslaget alternativt minimera hjulstorleken. Det handlar dock om rena kompromisser som inte fungerar i alla hastigheter.
Ett bättre sätt är då att lösa styrningen på elektronisk väg genom en styrautomatik som balanserar ut instabiliteten liknande den man använder i instabila flygplan som t.ex. Jas 39 Gripen. KTH har testat detta på ett cykelliknande fordon (trehjuligt bakhjulstyrt fordon med syfte att gå så långt som möjligt på en bestämd mängd bränsle) men med misslyckat resultat. Det var för stora fördröjningar i systemet varvid det blev om möjligt ännu mer instabilt. Dock bör det vara fullt möjligt att få denna elektroniska styrning att fungera för den som har resurserna att utveckla och optimera denna styrning, resurser som dock är begränsade i liggcykelsammanhang.
/Lars Viebke CarbonTrikes Sweden