Äh, det är väl bara att sätta en prick på kartan fem mil bort längs en väg man sällan åker och sedan cykla dit och vända. Vad är det för kul att trängas med en massa andra cyklister? Dom cyklar ju ändå aldrig i samma hastighet som jag. Dessutom vinglar somliga så att man får passa sig. Och så får man om och om igen höra frågan: Kan det där verkligen vara bekvämt? Bullarna och saften som ingår i startavgiften kan jag vara utan. Laddar hellre väskan med hemgjort krubb. Nä, bra karl reder sig själv.
Med bark i byxan, Olaf