Jag har själv valt lowracer. Man ska vara medveten om att det innebär att man kommer rätt lågt ner mot asfalten... (jösses vad smart. Ungefär som studsfotingarna i Lewis Dawn Treader: "Vatten är hemskt vått!")
Personligen tror jag att det är värt det för att få bort lite vind, på en del av sträckan jag cyklar till jobbet blåser det nästan jämnt. Men vad jag inte tänkte på särskilt mycket alls när jag tittade på liggcyklar, men tänker hela tiden på nu efter att ha liksom prövat det på riktigt, är att det egentligen handlar ännu mer om höjden på vevlagret kontra huvudet. Alltså hur högt har du benen? Nu när jag sitter på Munzon och tittar framåt så är det väldigt begripligt att man inte sätter vilken kåpa som helst på den, eller på någon lowracer med fast vevlager för den delen. En centimeter för hög kåpa och man ser inte längre marken över kåpan - och att titta igenom går inte, det skulle bli för flack tittvinkel eller en fånig, ful och meningslös kåpa.
Python och liknande med vevlagret på en ledad axel har en fördel där: vevlagret kan ligga typ mitt på hjulet, vilket gör att benen inte sticker upp lika långt. Precis som på en tadpole-trike kan man ligga lågt utan att ha benen högt :)
En mid racer kan göras mycket mindre extrem därvidlag - inte alla kanske, men många är det. Titta på Bachetta Giro 26/20 till exempel, eller Lightning Phantom. För mig är det där (numera) lite för mesigt, jag ville längre bak.
Men just Raptobike ser på bilderna ut att vara typ ungefär likadan oavsett low eller mid racer. Dock är de inte lika extrema som flera andra low racers. Riktigt låg sitthöjd kombinerat med högt placerat vevlager och mycket tillbakalutat ger tillsammans en hoj som passar bäst på bana. Raptobikes mid racer och Zox (dyrare) mid racer verkar ligga (förlåt) på en bra kompromiss.
Mina 5 spänn...