Om det är så kort sträcka att man kan gå är det ju inget problem ur hälsosynpunkt. Då förbrukar man ju t ex dubbelt så mycket energi jämfört med om man cyklar. Dessutom slipper man i många fall parkera sin cykel på ställen som man betraktar som osäkra.
Jag hade troligen inte cyklat till jobbet om jag inte hade kunnat förvara cykeln på ett säkert sätt, t ex när jag jobbade kvällstid. Det är ingen favorit att komma ut i mörkret till en blöt, nerskitad, eller i värsta fall vandaliserad cykel, eller att den helt enkelt inte finns kvar.
Det kan kännas lite nedslående att folk cyklar på grund av "negativa faktorer", men det är nog ett faktum dessvärre. När trängseln på gatorna, eller i kollektivtrafiken blir tillräckligt stor blir cykeln ett tänkbart alternativ. Sen finns det som tur är också några positiva faktorer t ex att man ser cyklingen som träning och att man vill bidra till en bättre miljö. En bra och säker infrastruktur och säker cykel-p är naturligtvis bidragande faktorer.
Den undersökning om positivt skadeutfall bland barn föredrogs av Robert Ekman, som jobbar på MSB. Han har tidigare jobbat med säkerhet för barn i f d Skaraborgs län. Hans fru Diana Stark-Ekman har skrivit en avhandling om effekten av barns cykelhjälmsanvändning på Högskolan Väst. Jag har inte fördjupat mig närmare i deras arbeten, men Dianas avhandling refererades i höstas i media.