Trafikavskilda cykelbanor är naturligtvis att föredra, och lätta att implementera i landsorten där det dels finns gott om plats, dels kan de planeras i förväg, i samband med ny- eller tillbyggnad.
I Stockholm hade vi ett tag en framåttänkande stadsborgarråd vid namn Stella Fare, som skapade nya cykelbanor i innerstan bl. a. längs de mest trafikerade gatorna. Dessvärre behandlas de banorna ofta som ("temporära") upplag för snön och allehanda byggnadsbråte. Det hade nog varit bättre om man avdelade mindre, parallella bakgator till att bli dedicerade cykelstråk istället.
Dock är inte allt förlorat. Citybyggtrenden just nu går ut på att gräva ner trafiklederna. Man har nämligen räknat ut att marken är alldeles för värdeful för något som kan förläggas i tunnlar under den. Det är dyrt, men alltfler nya platser överdäckas. Om 30 år har vi nog punktvis fler cykelvänliga miljöer i Stockholm än idag.