Som några av er vet så har jag börjat träna lite för att komma iform inför Hallandsloppet och sommaren. Jag har skamset fått cykla korta H-loppsrundan de senaste åren pga fysiska tillkortakommanden, men i år tänkte jag göra comeback på 100 km. Detta har föranlett att jag styrketränar och cyklar på gym ett par gånger i veckan. Tyvärr har det delvis spolierats under två veckor pga en efterhängsen förkylning. Jag vågar helt enkelt inte. Syrran var sjukskriven i två år pga hjärtmuskelinflammation, så det gäller att vara försiktig. Ska försöka komma igång så smått igen efter helgen, men tills dess får jag nöja mig med försiktig cykling. :-( Det börjar kännas lätt stressat. Tiden går ju så fort och det är snart den 4 maj.
Vanligtvis händer det ingenting speciellt, men igår när jag hojade till plugget hände någonting ovanligt (lyckligtvis). Jag tog en genväg och som vi väl alla vet så blir dessa ofta senvägar. Körde längs en betongmur vid vilken det samlats en hel del gamla löv som nu delvis ruttnat och blivit mycket hala. Hastigheten var låg men jag lyckades på nåtot sätt med att få bakhjulet att glida undan och där låg jag. Jag hade lyckats åstadkomma min första liggcykelvurpa sedan 1997. Resultat? Styret blev lite snett, mina byxor lätt smutsiga och jag fick en liten utgjutning på vänstra vadmuskeln. Ja, och så självförtroendet då. Det fick sig en liten törn det med. Visserligen var det nog inte speciellt många som såg händelsen, men det kändes ändå lite dumt.
Måste bara tillägga att det inte var liggcykelpremiär för året, eftersom jag har rostglidaren lättillgänglig och använder den när det är läge. (ofta!)
Låt nu inte denna berättelse skrämma er utan ta ut era stålhästar, damma av dem och kom i form så ses vi på Galgberget den 4 maj.
Ha det gott, och cykla lugnt, kära kollegor!!
//Borgis