On Apr 9, 2008, at 9:14 , B D wrote:
Finns det någon bra tumregel för trafikbelastning på cykellämpliga landsvägar?
Ingen trafik...
Allvarligt talat, så är det relationen mellan vägens bredd och belastningen som man behöver ta hänsyn till, snarare än belastningen som sådan. Backighet är också en faktor - på backiga vägar kör ofta långtradarna i vägrenen, för att släppa fram snabbare fordon, och då känns det inte så kul att cykla där. Dessutom skyms sikten på backiga vägar, så att det blir svårare för lastbilsförarna att i tid se cyklisten i vägrenen.
Detta om säkerheten för cyklisten.
Personligen brukar jag välja vägar som är markerade som mindre viktiga i kartboken, och det fungerar för det mesta utmärkt. Jag försöker lägga upp rutten mellan de punkter jag bestämt mig för att besöka, så att jag får en så jämn båge på rutten som möjligt, på små vägar. Vad beträffar cykelsträckan är det ju bättre att göra en jämnn men stor båge, även om den avlägsnar sig mycket från fågelvägen, än att snirkla sig runt i många små bukter.
Men det har hänt att jag målat in mig i ett hörn, och tvingats välja vägar liknande den mellan Karlsborg och Askersund, där jag cyklade med hjärtat i halsgropen och blicken i backspegeln, beredd att köra i diket ifall det bakifrån närmade sig en lastbil som inte väjde.
Förresten vill jag minnas att det förekommer stigningsfält på ovannämnda väg, dvs två filer uppför backen. På dessa ställen var det ingen vägren, så där måste man cykla bland lastbilarna...
Jag brukar försöka undvika grusvägar, men ibland övergår den belagda vägen man valt efter någon kilometer till grus, i andra fall är alterntivet en högt trafikerad väg, och då får man gilla läget. Och grusvägar kan vara hårda och bekväma att cykla på - alla är inte fyllda med potthål, tvättbräden och lösgrus.
Sverker