På HPV-expo här om månaden, Tekniska Museet, provcyklade jag en Streetmachine på en riktig långkörare. Typ 200 m. Vad det nu betyder så var det den i särklass skönaste liggcykel jag provat. Symbios mellan kropp och cykel, kort och gott. Utmärkt balans i l.å.g. fart.
Så till frågan om nav. Som redan påpekats kan naven gå sönder, även om det inte är vanligt med interna problem. Vad som däremot är överhängande (utan att jag tagit hänsyn till Rohloffs konstruktion) är att reglagemekanismen gör sönder eller tappas bort på en grusväg när punkteringen ska lagas i ösregn. Ett exempel på detta är, som redan påpekats, pinnen som styr vissa av SRAMS växlar.
Reflektion kolon: 1. Det är INTE kul att laga punka i regn 2. Det blir betydligt mer komplicerat med navväxel. Man kanske blir förbannad och bryter sönder något - vad vet jag? 3. Med en navväxel kan frustrationen öka med så mycket som KVADRATEN av det normala värdet 4. MY GOD! A meteorite of that size could destroy the Earth! AARGH!
Ytterligare en sak om Streetmachine är att man har två hjulstorlekar att ta hänsyn till i fråga om reservutrustning. Det främre hjulet är litet (ej optimalt map rullmotstånd) och för den kräsne (som kanske gillar slicks) kan det bli bökigt att få fram ett nytt däck.
Henry