En upprätt cykel är kanske bättre att manöverera i en stadsmiljö som är bristfälligt anpassad till cykling (t ex med en massa kanter, för snäva kurvradier etc).
Men när olyckan sker kommer nackdelarna fram: Fallet är högt, och ömtåliga kroppsdelar är de som är mest exponerade. Eftersom 80% av olyckorna är singelolyckor, så måste cykelns farlighet i sig, vägas in i valet av cykel.
Sen beror det också på vilken typ av liggcyklar man jämför med. Efter att den senaste månaden ha kört "komfortcykel" ett 50-tal mil kan jag konstatera att den trots sitt omfång (hjulbas 1.90) är väldigt bra i stan, tack vare att den ger tillräckligt bra sikt och är väldigt lätt att stanna och starta tack vare att det är så lätt att sätta ner fötterna. (Om man ställt in sadelhöjden för bästa möjliga cykling på en DF-cykel, har man ju även på den svårt att nå marken vid stopp - "komfortcykeln" är här vida överlägsen)
Och, som jag har skrivit tidigar: Som tvåhjulstrafikant bland bilar måste man ändå utgå ifrån att ingen har sett en, oavsett vilken cykeltyp man sitter på.