Den den 20 juni 2008 09:00 skrev Torleif 031torleif@home.se:
Jag håller med om att mer träning behövs för att bli snabbare, men vikten är trots allt väldigt viktig, ha ha. Jag såg ett program om Lance Armstrong och de sa där att -50g på cykeln kunde spara ca 30 s på en dagsetapp, vet ej hur långt. På Nationaldagsloppet (10 mil) i år körde jag med min Mahal II (väger runt 11.8 kg körklar med pump och attiraljer) och jag var 10 minuter långsammare på 10 mil med den jämfört med min Zoxy III (10 kg körklar)som jag körde förra året. Så skillnaden är ca 1.8 kg vilket skulle ge 1.8/0.050=36 och 36x0.5 minuter = 18 minuter. Det kan ju stämma någorlunda hyfsat. Nu var det ju också så att förra året kom jag med i första klungan och kunde hålla ett högre tempo de två första milen. I år var det för mkt cyklister ivägen och jag kunde inte köra om, men senare var jag för trött för att köra själv och låg därför i klunga mestadels då det var en del motvind de sista 4-5 milen så det är ju många andra faktorer som också spelar roll. Ju mindre vikt man slipper släpa på i uppförsbackarna desto bättre och som Bruno sa att lägre vikt ger också snabbare acceleration vilket betyder att man snabbt kan acca upp i marchfart och sedan kan man slappna av lite , men ändå bibehålla farten. Med en tyngre cykel kostar det på mer att accelerera innan man når sin marchfart. Men hur skall man träna för att bli snabbare? Har ni några råd Frederik, Per-Eric och Johan? Hur tränar ni? Är det långa pass och mkt backträning? Dags att ge sig ut och träna lite :)
Kvalitetsträning är modellen.Tyvärr betyder kvalitet också jobbigt på gränsen till smärtsamt.Detta är inget eget påhitt utan vad jag har hört av duktigare cyklister + vad jag har fått erfara efter hand.
De cyklister som jag påbörjade säsongen med körde ca. 30 i snitt. En vecka före Vättern körde de fortfarande 30 i snitt. Detta trots en mycket större träningsdos än jag. Årets träning har inneburit 1pass i veckan med en cykelklubb 5,5-7,5mil från slutet av april. Två motionslopp och inga distanspass. Mitt resultat på Vätternrundan beror på envishet och erfarenhet. Efter 80km började jag bli trött och få ont i knäna fram till det hade jag kört lite över min förmåga(för dagen).Jag ville inte sänka gruppens hastighet, men var heller inte redo att släppa tidigare. Frederik såg att jag fick slita men jag ville inte att någon skulle förlora tid på mig. När man släppt är det bara att tänka om, och börja köra i eget tempo. Strategin gick åt fanders men resultatet var OK.För att hitta tillbaks till ämnet enligt uppgift gör insparad vikt på cyklisten nästan dubbelt så mycket effekt som sparad vikt på cykeln. För min del har jag lätt 10kg för mycket på mig. 5kg skulle göra susen i backarna. Lite distansträning hade gjort loppet betydligt mindre smärtsamt. För att nå hela vägen, träning,erfarenhet, lätt cyklist och lätt cykel. Tyvärr det finns inga genvägar.Dessutom får de som kör vättrnrundan på 7,15 spö av (riktiga) tävlingscyklister.
joh
-- Svara gärna EFTER orginaltexten och ta bort den delen som du inte svarar på. Info: http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs