Liggcyklar är bra i många speciella situationer.
När jag bröt lårbenet kunde jag återuppta cykelträningen i ett tidigt skede, på låg liggcykel med stödhjul monterade "en bit ovan marken" så att de bara tar i och räddar vid vältning. (stödhjulen är min vanliga vinterutrustning som kombinerar flerhjulingens säkerhet med tvåhjulingens lättare rull)
När jag gjort en prostataoperation fick jag absolut inte cykla, sa doktorn. När jag visade honom en bild på liggcykeln sa han ok, bara jag var försiktig. Att inte belasta det känsliga området mellan benen är bra för alla cyklister, även ickeopererade.
Min senaste olycka var en kotfraktur i ländryggen, med steloperation som följd. Liggcykeln ger en form av ryggymnastik och är samtidigt väldigt skonsam mot ryggen, därför att föredra. Har ischiassmärtor, men de kan t o m minska efter en liggcykeltur.
En av våra kompisar i Göteborg har bara en arm. Liggcykel är ett gott alternativ för honom - nästan enda möjligheten har jag förstått. Det fallet ligger väl närmast frippegubbens situatuion?
Vänliga hälsningar från TROLL-hättan