Fler liggisar på våra gator?

Så här i semestertid har man lite mer tid till filosofiska funderingar om sina intressen. Jag sysslar ju både med segling, eldrivna fordon och cyklar och då faller sig följande tankar naturliga. I mina funderingar har jag gjort en, kanske lätt halsbrytande, jämförelse mellan liggcyklar med några andra ännu så länge "udda" fortskaffningsmedel, segelkatamaraner/trimaraner och eldrivna fordon. Gemensamt är att de erbjuder var sina mycket lockande fördelar, som inte lämnar entusiasterna någon ro.

Katamaraner/trimaraner erbjuder mycket lågt vågbildningsmotstånd genom sina smala skrov, vilket ger fart. De är ändå stabila och bekväma. Eldrivna fordon erbjuder extremt mycket högre verkningsgrad än konventionella motordrivna fordon. Liggcyklar erbjuder lågt luftmotstånd vilket ger fart. De är dessutom bekväma.

Men gemensamt för alla tre är att de utmanar konventioner och konservatism. Det är bara en liten grupp entusiaster som hittills har lockats av fördelarna så mycket att de har vågat sig på att segla katamaran/trimaran, köra elbil eller cykla liggcykel.

Frågan är om det kan bli en förändring? Katamaranerna (och även trimaranerna) kommer nog att fortsätta vara sällsynta, för båtbranschen är konservativ. Och flerskrovsbåtarna är inte heller tillåtna i de flesta segeltävlingar. (Parallellen med liggcyklarna är uppenbar!)

Elbilarna står kanske inför ett genombrott, tack vare bättre batteriteknik och sinande olja tillsammans med klimathotet? Men starka intressen håller emot. Då ser det nog ljusare ut för elcyklarna. Lite förenklat kan man ju säga att de löser samma problem som liggcyklarna, problemet med luftmotstånd och motvind. Men till skillnad mot dessa genom att tillföra effekt inom ramen för en konventionell lösning - den upprätta "vanliga cykeln". Elcyklarna löser dessutom problemet med sega backar!

Hur är det då med liggcyklarna? Ska de fortsätta vara udda, aningen extrema farkoster i marginalen, för en liten grupp entusiaster? Risken finns. Förutom det psykologiska motståndet att så markant skilja sig från mängden, så är det både svårt och dyrt att skaffa liggcykel. Dessutom är de liggcyklar som faktiskt finns i Sverige närmast jämförbara med ganska extrema och dyra "upprätta cyklar". Även de är ganska få och förbehållna entusiasterna inom sin kategori.

Om det ska bli fler liggcyklar på våra gator och vägar, så tror jag, som jag har skrivit tidigare, att det måste finnas ett antal "instegsmodeller" som är mer lättillgängliga. Både när det gäller att cykla på, och att kunna provas och köpas till rimligt pris över disk. Kort sagt liggcyklar jämförbara med helt vanliga cyklar, som är behändiga att använda när man cyklar till jobbet, till affären och andra ärenden, även för "icke cykelentusiaster". Med den sistnämnda gruppen menar jag alla dem som cyklar som en naturlig, men oreflekterad del av sin vanliga livsföring. Och de är ju många fler än entusiasterna.

För den gruppen är det nog också viktigt att den nya, "annorlunda cykeln" inte är alltför annorlunda, och att fördelarna med den nya cykeln, t ex att den är trevlig och bekväm att cykla på, märks direkt. Inte efter timmars träning innan man överhuvud taget kan cykla på den och sedan 100 mil innan musklerna vant sig!

Jag är ju själv entusiast och cyklar gladeligen både högräser och låg(lång)räser till vardags. Som Karl i Gånghester som säljer Challenge säger, så är liggcykling starkt vanebildande, och det håller jag med om. Men efter att ha testat två i Sverige mycket sällsynta cyklar, Bernts "Rans Rocket" och Mats "Easy Racer", så tror jag att den sortens cyklar ligger närmare till hands för "vanliga cyklister". Kanske vore en lätt tillbakalutad clwb ännu bättre, men någon sådan har jag inte ens kommit i närheten av!

Med andra ord: Det behövs ett mer lättillgängligt utbud av alternativa cyklar, som ligger närmare "vanliga cyklar". Dessa kan locka fler "vanliga cyklister". En del av dem går säkert vidare till mer utpräglade liggcyklar när de har upptäckt hur skönt det är med frånvaro av sadelskav, domnande händer och problem med nacke och axlar, och vill ha lite mera fart. Först då får vi fler liggcyklar på våra gator, och vi slipper vara en liten grupp, som visserligen har det väldigt trevligt med våra cyklar, men som ändå är en mycket liten företeelse i marginalen!

Sedan jag skrev ovanstående har det tillkommit en "ny" cykel i min samling, Lennart Mellqvists "Grassklipper", som jag grymt har choppat med inspiration från MC-världens långgaffelchoppers. Resultatet: en cykel med lite "Hardly Davidson-stuk". Fin att cykla på och rönte stor positiv uppmärksamhet vid senaste veteranbilsträffen vid slussarna i Trollhättan. Den har ännu mer styrkt mig i min uppfattning, som jag har framfört i den här lilla betraktelsen. En liten bild bifogas, än fattas bekväm dyna, men det kommer. Rom byggdes inte på en dag!

Det kommer också en fin artikel av Bo Dellensten på Trampkrafts sidor i tidningen Cykling som just visar cyklar som kan vara attraktiva även utanför liggistentusiasternas lilla krets. Bacchetta Bella vars bild toppar artikeln verkar vara fin! Kanske kan den artikeln inspirera några "vanliga" cyklister att titta på liggcyklarna med större intresse?

Liggcykelvänliga hälsningar Anders D