Daniel Eidborn wrote:

Någan sa tidigare att det inte var bra att koppla ihop 10st 1,2V NiMh batterier. Det har jag lite svårt att förstå. Det är nnog intet bra alternativ rent ekonomiskt. Men det borde funka bra.

Först lite terminologi. Ett "batteri" är ett set av ihopkopplade "celler", t.ex. kan både 10 st NiMh celler á 1.2V, 8 st Alkaliska celler á 1.5V och 6 bly-syra celler á 2.0V monteras ihop till att bilda 12V batterier.

Det säkraste sättet att förstöra laddningsbara batterier ("ackumulatorer") är genom att följa det gamla dåliga rådet att "djupurladda". Det har man sedan över 10 år insett var ett allvarligt misstag, en konsekvens av den feltolkning som kallades "minneseffekt". Det har aldrig funnits någon minneseffekt och djupurladdning leder förr eller senare till att någon av cellerna i batteriet "backladdas". En backladdad cell kan i.o.f.s. återställas till något slags funktion om man chockladdar den, men den blir sig aldrig mera riktigt lik och kommer med hög sannolikhet att vara den cell som blir backladdad vid nästa djupurladdning. En snabb ond spiral, m.a.o.

Vad handlar det om? Jo, i ett batteri av många seriekopplade celler finns det alltid någon som är en liten gnutta sämre än de andra. Den kan komma från en annan produktionssats, den kan ha legat lite varmare, den kan ha fått ett slag i transporten. När batteriet laddas ur kommer den cellen att tömmas först och komma ner till 0V polspänning. Men om de andra cellerna då fortfarande har kvar tillräckligt mycket kapacitet för att fortsätta driva lasten utan den tömda cellen, kommer de att driva ström "bakvägen" genom den och den blir backladdad. Ett isolerande oxidskikt byggs upp i den och den är i praktiken förstörd.

Därför finns det en gräns, att man inte bör ladda ur ett batteri mer än att dess totalspänning sjunkit lika mycket som polspänningen på en av dess ingående celler. Varför det? Jo, därför att om man inte tar isär batteriet och mäter cellernas spänning en och en (opraktiskt ute på cykelturen) så vet man inte om spänningsfallet kommer från en ensam cell som är på väg att backladdas eller om det är jämnt fördelat över alla cellerna. Så med 10 1.2V NiMh celler ihopkopplade till ett 12V batteri, får man inte ladda ner det lägre än till 10.8V spänning. Men tyvärr är det så att om alla cellerna fortfarande är friska så motsvarar detta bara en urladdning på 0.12 V per cell och då har de massor av kapacitet kvar, så då har man som användare inte fått ut tillnärmelsevis den driftstid som man väntade sig.

Summa summarum är, att det är en dålig idé att koppla ihop alltför många celler utan att samtidigt investera massor av tid/pengar/elektronik till att övervaka de enskilda cellerna och skydda dem mot backladdning. NASA kan syssla med sånt. För oss vanliga dödliga är det bättre att begränsa sig till batterier med max 6 celler. Det flyttar urladdningsgränsen till 83% av startspänningen (istället för 90% som det blir med 10 celler) och då är man ute i den olinjära delen av urladdningskurvan så att det verkligen knappast är någon kräm kvar i batteriet.

/Torsten