Projekt Runeberg,

[This is about a Swedish government proposal for archiving of web content for future research. You might say that the Internet Archive already does this, and unfortunately the new proposal adds very little to that.]

Idag överlämnade utredaren Sören Öman den mycket efterlängtade "e-pliktutredningen" till regeringen. Det är dokumentet Ds 2009:61, "Leveransplikt för elektroniska dokument", 219 sidor,

http://www.regeringen.se/sb/d/11355/a/135473

Jag har bara läst inledningen än, men det framgår att det här förslaget är alldeles otillräckligt. Det är för lite och för sent. Att tillsätta en utredning, som sedan åstadkommer för lite, är detsamma som att göra ingenting och att smita ifrån ansvaret. Den anklagelsen kan man rikta både till Kungliga biblioteket, som har väntat i tio år på den här utredningen, och på såväl den förra som den nuvarande regeringen.

Det skulle vara bra om några av er har tid att läsa utredningen och komma med konkreta synpunkter på vad som borde stå i ett remissvar.

Följande är mina reflektioner, som en bakgrund.

Projekt Runeberg bygger på insikten att framtidens redskap för informations- och kunskapsinhämtning heter Internet. För att vårt äldre pappersbundna kulturarv ska bli tillgängligt, måste det digitaliseras och presenteras på nätet.

Men för att vårt nuvarande och framtida digitala kulturarv ska fortsätta att finnas tillgängligt måste också arkiveringen lösas. Denna insikt fanns fullt färdig för mer än tio år sedan. Den ideella amerikanska organistionen Internet Archive var först ut.

Det svenska Kungliga biblioteket byggde en också prototyp kallad Kulturarw3, där w3 står för WWW, alltså webben. Den svenska prototypen var aldrig särskilt bra, men den markerade ändå att frågan togs på allvar. Frans Lettenström, som byggde prototypen, lämnade KB 1999. Sedan dess har den kört vidare, dock utan att vidareutvecklas. KB:s ledning har skjutit all vidare utveckling på framtiden med hänvisning till att "e-pliktutredningen" ska lämna förslag till juridiskt ramverk för verksamheten.

Så vitt jag vet, blev ingen sådan utredning gjord under Göran Perssons regering. Den nuvarande alliansregeringen gav i februari 2009 uppdraget till juristen Sören Öman, som nu har redovisat sina slutsatser.

Under tiden har alltså ett årtionde gått. Gamla webbportaler från dotcom-eran har gått under. Nya e-handelsplatser och bloggar har vuxit fram, liksom Lunarstorm, Facebook och uppslagsverket Wikipedia. Det har inte varit tio händelselösa år, men om något av detta blir bevarat för framtiden är högst osäkert. Och vad som blir bevarat beror inte på svensk grundlighet, offentlig förvaltning och insyn, utan på amerikanska idealister.

En rimlig slutsats vore att svenska skattepengar åtminstone borde understödja dessa amerikanska idealister, om det nu är de som ska göra jobbet åt oss. Men svenska skattebetalare hade nog väntat sig att deras egna myndigheter skulle klara att utföra uppgiften.