2005-03-13 kl. 23.02 skrev Christer Romson:

...

... dels är detta något som har med typografi att göra, inte med textens faktiska innehåll. Det finns inget semantiskt innehåll i ett dubbelt mellanslag efter en punkt istället för ett enkelt.

Utom i de sällsynta fall då en förkortning följs av stor bokstav (fil. Dr.) eller så en mening börjar med liten bokstav (Sverige stred i 30-åriga kriget. de la Gardie var en stor fältherre under den epoken.) I de här fallen skulle ett enkelt ordmellanrum mellan "fil." och "Dr." visa att de hör till samma mening och det dubbla mellan "kriget." och "de la Gardie" visa att de hör till olika. De här fallen är så få och så uppenbara ur sammanhanget att vi inte behöver ta någon speciell hänsyn till dem, men Vän Av Ordning kan inte låta bli att påpeka det i alla fall.

Ett intressant fall som visar att det är viktigt med god typografi. Naturligtvis håller jag med om att hela idén med Runebergprojektets frivilliga — i bästa mening amatörer — måste bygga på några få, enkla regler, så att det inte blir för krångligt för den som är mindre fullfjädrad. Men man måste se upp med en del fällor, som kanske inte är uppenbara i första skedet, men som i slutskedet kan bli störande, rent av löjligt eller åtminstone svårbegripligt, så att läsaren tvinga läsa flera meningar upprepade gånger, innan författarens budskap står klar.

"fil. Dr." är ett fall där en rutinerad korrekturläsare skall förutse att det någon gång i framtiden kan bli aktuellt med radbrytning ungefär där. Titel får absolut inte radbrytas så här:

… text text fil. Dr. mera text …

utan i det fall inte hela titeln får rum på sista raden så ska alltsammans föras över till början på nästa rad, så här:

… text text fil. Dr. mera text …

Lösningen är att man så tidigt som möjligt använder hårt blanksteg. Då undviker man framtida korrekturfel, då ursprungstexten bearbetas på ett eller annat sätt. Så enkla saker som förändring av brödtextens grad eller stil (samt naturligtvis ändring av satsbredden) kan i annat fall göra att det som från början såg bra ut, blir tokigt på slutet. Här gäller som förr att liten tuva kan stjälpa hela lasset. D v s, en minimal ändring kan få stora konsekvenser för resten av dokumentet. T e påverka sidbrytningen, så att en tabell bryts mitt i. Skräckfall när tabellhuvudet kommer nederst på en sida och tabellens innehåll, utan huvud, kommer på nästa sida Förbjudet! Ett liknande fall är när en rubrik i ensamt majestät hamnar nederst på en sida, och budskapet kommer på nästa sida utan rubrik.

Annat som inte får radbrytas är

• Personnummer, trots "bindestrecket, divis", bör inskrivas med hårt bindestreck • datum, dito. Skräckexempel: … text 12/ 3 1936 text text … Här skulle det behövas "hårt bråkstreck", men så vitt jag vet existerar det inte. • atikelnummer, tillverkningsnummer och liknande alfanumeriska sekvenser • långa numeriska tal. T e 47111428563141595 eller 47 111 428 563 141 595. Det finns dock specialfall, där denna regel måste brytas. Ska man skriva det hittills mest noggrant kända värdet på det magiska talet "pi" med flera tusen decimaler, så räcker inte en rad, inte ens en fullskriven sida med minsta läsbara grad (= 4 punkter?) • flerordsförkortningar typ o. s. v., o s v, bl. a., bl a. Har någon författare (hemska tanke) skrivit O. B. S! måste det ju stå kvar. Obrutet. • mätetal med tillhörande enhet. Typ 123 km; talet och sorten måste hänga ihop på samma rad • namn på personer och orter, exempelvis:

Mag- nus

Mat- hilda

Sveri- ge

de la Gardie är ett bra exempel. Annat korrekturläsaren bör vara uppmärksam på är typerna af Heidenstam, von Sydow, MacKey, Mac Key, Key–Åberg, MacIntosh, Mc Adam (uppfinnaren av "makadam" som vägbeläggning).

(Den här inskriften är gjord med många tecken per rad, och jag har — som jag tror — skrivit af Heidenstam och von Sydow med hårt blanksteg. Jag antar att mången läsare av detta alster har andra marginalinställningar än jag, och det ska bli spännande att se hur detta utfaller, eller om någon fått ett ensamt 'af' eller 'von' sist på en rad. Är naturligtvis avhängigt huruvida vederbörandes läsprogram känner igen hårt blanksteg. Men har nu JAG "otur" så har slumpen styrt så att detta radslutkritiska fall inte inträffar, trots ändrad satsbredd.)

— • • • —

Allt detta bludder är naturligtvis detaljer, som "allmänheten" kanske inte tänker på vid korr-läsningen, men som har betydelse för slutprodukten. Den får inte framstå som alltför amatörmässig. Målet är ju att den färdiga produkten ska med behag kunna avnjutas, alternativt utan stötestenar kunna användas som källa till en doktorsavhandling i något märkligt, aldrig tidigare skådat ämne. Den ska vara sökbar med datorkraft. Utan att doktoranden (eller motsvarande) går i taket över källans dåliga TEKNISKA kvalitet. Den tekniska kvaliteten och produktens användbarhet står Runeberg för. (Eventuell dålig kvalitet i budskapet får ju författaren stå för, vilket också Runeberg mycket riktigt påpekar i sina anvisningar.)

Rätt vad det är blir väl Runebergprodukterna så pass kända, att de resulterar i en recension i någon litterär eller vetenskaplig tidskrift. Då är det ju bra om kritiken av kvalitet och användbarheten av produkten blir positiv.

Vi bör sträva efter att första korret är så bra som möjligt, vilket besparar Redax mycket städarbete. Resultat: Färdiga volymer med hög kvalitet produceras i ökad takt.

Jag har i någon tidigare diskussion noterat synpunkten att en korrad sida skulle OK-märkas först efter minst en andra granskning. Underförstått en annan person än den som gjorde första korret. Jag stöder den tanken. Den i läsekonsten vane blir lätt blind och ser inte faktiska fel, därför att öga och hjärna registrerar flera ord i följd som en enhet, och därför rätt tolkar budskapet, även om detaljer är felaktiga. Det hjälper inte hur många gånger man läser igenom sitt eget alster; ändå blir det något fel kvar. Korrekturläsaren måste läsa varje enskilt ord och varje skiljetecken för sig för att upptäcka felen. Det är tidskrävande och mödosamt. Därför är det bra med "en second opinion" på revideret, så att eventuella missar rättas. Det kan också vara kniviga fall, där det kan finnas olika syn på hur vissa problem kan lösas. Situationen illustreras ganska bra av den diskussion jag sett om hur man ska förfara med repliker i dramatik; hur hexameter och annan poesi på bästa sätt ska korras. Det är många praktiska problem man stöter på.

Själv har jag kämpat hårt med ekvationer (Geodet). De är matematiskt inte särskilt avancerade; ligger på gymnasienivå. Men med "runebergsåtergivning" blir det kompexa saker att hantera med — på en och samma ursprungsrad — förekommande många växlingar fram och tillbaka mellan <i> och </i>, interfolierat med _/ och  flera gånger. Ibland bör raden starta med <tab> och sluta med några tecken i klartext. En halv ursprungsrad kan bli ända tre rader lång, innan allt är färdigt. Kanske sträcker sig utanför redigeringsfältet, så att man måste rulla texten mycket. Det är då lätt att man tappar överblicken och missar en och annan återställning med </i> eller placerar den på fel ställe bland alla <sub> och <sup>.

Jag har ibland frågat mig om man får kursivera operatorer. Exempel:

Kan jag skriva den enkla ekvationen

a+b+c(x+y)=d

som <i>a+b—c/(x+y)=d</i>?

eller måste jag krångla till det? I somliga fonter finns inte "kursiva plustecken" och "kursiva minustecken" och "kursiva likhetstecken". Och även om så skulle finnas så stämmer det inte med sättningsregler för ekvationer. Ekvationstypografiskt riktigt är

<i>a</i> + <i>b</i> — <i>c</i> / ( <i>x</i> + <i>y</i> = <i>d</i>

vilket redan nu blev 66 tecken och 20 tecken med den förenklade formateringen. Ursprungstexten ovan innehåller 12 tecken. Värsta fallet allså mer än 5 gånger så långt som ursprunget.

Ska något inuti långa exemplet ovan kvadreras med ² eller rotutdragas med omskrivning <i>x</i>^—2, därför att Runeberg än så länge inte tillhandahåller rot-tecken, så blir det än värre.

Och så kursiverade grektecken mitt i eländet, så blir det komplicerat innan sidan är klar. Då vore det som förstahands-korrare tryggt om det funnes en andra person som kunde identifiera eventuella misstag och rätta till dem, eller förhoppningsvis kunna verifiera att allt är rätt gjort.

— • • • —

Som någon helt korrekt påpekat, innebär dubbla blanksteg mellan meningar ingenting semaniskt och kan oftast undvikas. Beakta dock Christer Romsons iakttagelser om fil. Dr. m m. Men underlättar kanske läsningen något. Samma resonemang kan tillämpas på tabeller. Bortsett från några undantagsfall tillför kursivering och fetstil i tabeller ingen ändring av budskapet, men underlättar kanske läsningen något. Därför borde teckenformatering i tabeller kunna underlåtas. Då kan tabellen göras snygg för ögat och underlätta läsningen MYCKET. Utan att i egentlig mening budskapet går förlorat.

— • • • —

Jag har noterat flera tidigare diskussionsinlägg om typografi, och jag återkommer till dem.

Nog om detta. Ska nu ta mig an ytterligare någon Geodet-sida, som efter hand har blivit ganska arbetskrävande typografiskt (och med en hel del — för all del ursäktliga — tillkortakommanden av OCR att tampas med.

B L Wahlman bo.lennart.wahlman@wah.se