Ursäkta att jag inte svarade på ditt inlägg om Shakespear-dramornas rader. Men jag har reflekterat över det.
Jag är inte säker på att sättningen med stora och växlande indrag var menat som en del i dramat som sådant. Undar om det inte mer var som ett stöd för läsaren att mer tydligt se replikskiftena. Som en illustration till att talare byts i en dialog och inte som en väsentlig del av texten, motsvarande i många dikter. Dramat har ju egentligen en grupp läsare (skådespelare) och en grupp lyssnare. För lyssnande till t.ex. Shakespears dramer, så illusterar väl inte indragen något?
Jag har alltså valt modellen:
Dirr
Kära nån!
Burr
Säger du det?
För jag föreställer mig att man i datorn har lättare att hantera det så. Sen kan ju regissörer kanske vilja gå tillbaka till ursprunget (faksimilen) och se om det inte bör vara andhämtning eller forsering i ett visst replikskifte.
Agneta