Runeberg

runeberg@lists.lysator.liu.se

299 discussions

faksimil, upphovsrätt och litteraturbanken
by Erik Sjölund 30 Dec '05

30 Dec '05

Om den ursprungliga orginalutgåvan är upphovsrättsfri kan jag då scanna in en bild från ett faksimiltryck och lägga ut det upphovsrättsfritt? Eller mer generellt, vilka sorts ändringar i ett upphovsrättsfritt verk måste en person ha gjort för att denne ska få upphovsrättsskydd på sitt nya alster? Det som fick mig att undra var när jag klickade på länken "rättigheter" på http://www.litteraturbanken.se/ och läste texten " Det är inte tillåtet att mångfaldiga eller sprida material från Litteraturbanken - däremot går det utmärkt att hänvisa andra användare hit." Om litteraturbanken gör en e-bok av ett upphovsrättsfritt verk, på vilka rättsliga grunder kan de sedan skydda den? Om de skulle tillhandahålla en ascii-text av orginalet så borde den väl fortfarande vara fri antar jag. Men om de gör en fin layout i PDF-format då kanske själva layouten är skyddad? Någon som vet mer? mvh, Erik Sjölund

1 0

Re: [Runeberg] upphovsr?tt n?r det ?r flera f?rfattare
by Anders Thulin 29 Dec '05

29 Dec '05

runeberg-request(a)lists.lysator.liu.se wrote: > Om jag förstått lagstiftningen rätt så upphör upphovsrätten 70 år > efter upphovsmannens död. > > Hur fungerar det med t ex ett lexikon? Om jag begriper rätt ... Typiskt har upphovsrätten överlåtits på förlaget ... explicit (i särkilt avtal) eller implicit (som del av uppdragsrelation). Vid s.k. institutionell upphovsman (som inte 'dör' som folk gör mest) räknas skyddstiden från utgivningsdatum. Samma regel gäller också vid okänd upphovsman, t.ex. en pseudonym som Bo Balderson. Men det är det typiska fallet. Vad som faktiskt gäller för ett visst bestämt verk måste redas ut med utgivaren. Ibland syns det i verket vem som äger upphovsrätten ... är det förlaget, så är frågan nästan säkert löst. -- Anders Thulin ath*algonet.se http://www.algonet.se/~ath

1 0

Visioner
by Lars Aronsson 02 Dec '05

02 Dec '05

Projekt Runeberg, Den här veckan gjorde jag två bokfynd. Inget märkvärdigt, bara små billiga böcker på antikvariat. Jag tror ni håller med om att det hade kunnat vara intressant att lägga upp dem på webben: "Den svenska psalmboken. En historisk överblick" (1921) av Emil Liedgren "Resa till Jerusalem våren 1925" (1925) av Fredrik Böök med teckningar av Gunnar Lindvall Kruxet är förstås upphovsrätten. Böckerna är mer än 70 år gamla, men författarna har inte varit döda tillräckligt länge. Emil Liedgren dog 1963, Fredrik Böök 1961 och Gunnar Lindvall 1960. Det är alltså nästan 30 år kvar av skyddstiden. Det är inget som hindrar att vi skriver utförliga författarpresentationer och även räknar upp att de här böckerna finns. Biblioteken har redan i sina fritt tillgängliga kataloger alla uppgifter som står på titelsidan, så det borde även vara tillåtet för oss att digitalisera titelsidan - även för fullt moderna böcker! Och troligen också innehållsförteckningen. Vi har redan scannat ofullständiga verk när vi har lagt ut Samlade skrifter av August Strindberg, utan att ta med John Landquists kommentarer, http://runeberg.org/strindbg/ och i fallen "En dåres försvarstal" och "Inferno" har vi faktiskt scannat enbart titelsidan och innehållsförteckningen, eftersom resten av texten är svenska översättningar av de franska originalen. Inferno översattes av Eugene Fahlstedt som dog 1935, så den blir fri nu vid årsskiftet den 1 januari 2006, http://runeberg.org/strindbg/inferno/ Men John Landquist dog 1974 så hans kommentarer får vi vänta på. Givetvis har vi redan scannat hela texten, vi har bara inte offentliggjort den på webben. Det går på fem minuter för oss att göra Inferno tillgänglig vid nyår. Vi skulle kunna scanna alla böcker i världen i förväg och lägga dem i digitalt magasin tills de blir fria och får publiceras. Google Book Search (books.google.com, som tidigare hette Google Print) har gått ett steg längre. De gör den opublicerade texten sökbar och visar småsnuttar av boksidan där det blev träff. I vilken grad det senare är tillåtet i Europa är ännu inte avgjort. Men det finns inga lagliga hinder mot att göra texten sökbar och berätta att det nog finns en träff på sidan 47. Detta skulle vi kunna göra för John Landquists kommentarer. Och vi skulle kunna göra detsamma för romaner av Peter Høeg eller Liza Marklund om vi vill. För våra publicerade böcker drar vi nytta av att våra webbsidor blir sökbara genom de stora sökföretagen. Man kan gå in på yahoo.com, msn.com eller google.com och söka efter "Stockholm i fågelperspektiv" och få träff i Strindbergs Röda rummet på vår sajt. Denna nytta kan vi inte få när texten är dold. Om det ska bli någon sökning, måste man gå till vår sajt och använda vår sökfunktion. Idag har vi inte ens någon fungerande sökning av det slaget. Frågan är hur mycket vi borde röra oss i den här riktningen. Har vi någon glädje av att lägga upp titelsidor och innehållsförteckningar till böcker som fortfarande omfattas av upphovsrätt? Skulle det vara användbart att söka i texten utan att sedan kunna läsa boksidorna? För vilka böcker skulle detta vara intressant? Kanske är det mest för innehållsförteckningar till tidskrifter som detta skulle vara av värde? Vi kan ju gå på biblioteket och fotografera av innehållsförteckningarna till Bonniers Litterära Magasin från 1932 till 2004. Varför inte!? -- Lars Aronsson (lars(a)aronsson.se) Projekt Runeberg - fri nordisk litteratur - http://runeberg.org/

1 0

Re: Vad man finner i Google Print
by Anders Thulin 02 Dec '05

02 Dec '05

Monika Palmgren <meepa_2000(a)yahoo.se> wrote: > Vad är vitsen att scanna in en massa böcker, när man sedan bara visar fragment? Referensändamål, snarare än för läsning. W. S. Porter skrev en hel del noveller redan innan han blev O. Henry -- men inte alla har hittat vägen till standardantologierna eftersom det kräver ett jättearbete att gå igenom årgång efter årgång av amerikansk periodika för att få korn på dem. Med litet tur kan volymerna vara indexerade, men alltför ofta är de inte det. När de scannats, och om -- ett stort 'om' -- sökfunktionen blir tillräckligt bra, kan man hitta dem och andra 'okända' verk mycket lättare. Frans G. Bengtssons 'Karoliner' är väl just en samling med sådana 'bortglömda' artiklar som någon snubblade över i någon tidskrift. Hade den funnits i Google Print hade sannolikheten varit mycket högre att de hittats mycket tidigare. Visst vore det bra att kunna läsa materialet on-line -- men bara att få reda på var det finns någonstans är minst 80% av jobbet. -- Anders Thulin ath*algonet.se http://www.algonet.se/~ath

3 3

"Korrekturläsning" av faksimilbilder
by Hans Persson 06 Nov '05

06 Nov '05

Hej runebergare, Några av er har upptäckt det förut, men jag tänkte berätta om hur de första stegen av att skapa ett nytt verk går till. Först scannas verket. Jag håller just nu på att scanna en massa tidskriftsårgångar som vi fått från Universitetsbiblioteket i Linköping. Årgångarna av Samlaren som jag håller på att ladda upp nu är det första därifrån, men jag har även andra tidskrifter på lager. När något är färdigscannat och uppladdat till vår server så kan man se verket på sidan http://runeberg.org/upload.pl?mode=ocrlist Här syns alla verk som ännu inte har fått OCR-text. Innan det går att köra OCR på ett verk så behöver någon titta på alla de scannade bilderna för att se att alla finns med och ser vettiga ut (det händer exempelvis ibland att scannern matar dubbelt, eller att papper hamnar snett). Det är dumt om dessa fel upptäcks efter OCR-körningen, för då är de mycket jobbigare att rätta till. För att slippa sådana problem kan man "korrekturläsa" faksimilbilderna. Längst ut till höger på sidan ovan finns ibland en länk som heter "Verket är ännu ej kontrollerat - gör det". Detta betyder att ingen har kollat bilderna för det här verket. Det är bara att klicka sig in där och sätta igång. När man bläddrat igenom varje sida, satt kryss i rätt rutor där det behövs, och sparat för varje sida så ändras kommentaren på översiktssidan till "[Ladda upp OCR]" vilket naturligtvis betyder att det nu är fritt fram att OCR:a verket. Ibland går det dock inte riktigt som man tänkt sig, och något i scanningen (eller pagineringen) har blivit fel. Den som kontrollerar verket upptäcker det och markerar rätt kryssrutor. När verket är genomgånget kommer det då att få kommentaren "Verket är kontrollerat men åtminstone någon sida behöver scannas om (titta ändå)". Då kan den som scannat verket gå in och se vilka sidor som är fel och rätta till det. Sedan kan man släppa verket till OCR. Varför berättar jag då allt detta just nu? Jo, det har som synes samlats rätt många verk där ingen har tittat igenom faksimilbilderna. När du vill ha ett lätt jobb att hjälpa till med så passar det att kontrollera faksimilbilder. Det enda man behöver göra är att se till att bilden ser bra ut (rak och läsbar) och att sidnumreringen på bilden stämmer med den i sidhuvudet. Om man har bredband tar det inte mer än en kvart eller så att klara av ett helt verk. Hans -- +---------------------------------------------------------------------+ | Hans Persson http://www.lysator.liu.se/~unicorn/ | | unicorn(a)lysator.liu.se http://pinkunicornblog.blogspot.com | +---------------------------------------------------------------------+

1 0

google-fragment bättre än inget
by Agneta Åhrberg 01 Nov '05

01 Nov '05

Ur mitt perspektiv så är det kanske bättre att få ett fragment = susning om vad som finns att söka vidare på i den stora mängden texter som finns än att inte veta alls. Men det krävs naturligtvis av sökaren att kunna bedöma kvalitet också om man bara får fragment. Det är synd att google prioriterat kvanititet framför kvalitet. Men man måste ju ha klart för sig att det kanske inte bara är som Hans P. skriver högermarginalen på vänstersidor som försvunnit i fragmenteringen. Kanske även översta och understa raderna försvunnit? Googletexterna alltså inte användbara annat än i sökhänseende. Får man träffar måste man söka originalen. Det är ju bättre än inget. Agneta

1 0

Re: Vad man finner i Google Print
by Monika Palmgren 01 Nov '05

01 Nov '05

Hej! Vad är vitsen att scanna in en massa böcker, när man sedan bara visar fragment? Då är ju Maksim Mosjkovs bibliotek med böcker på ryska (och en del på engelska) intressantare, eftersom det är ett fulltextarkiv.Adressen dit www.lib.ru Monika P Monika Palmgren SOLNA, Sweden Mobile +46 709 228551 --------------------------------- Yahoo! FareChase - Search multiple travel sites in one click.

2 1

Vad man finner i Google Print
by Lars Aronsson 30 Oct '05

30 Oct '05

Projekt Runeberg, På http://runeberg.org/wiki/Google_Print finns en växande lista över äldre svenska, norska och danska böcker som finns sökbara i Google Print. Hjälp gärna till att utöka listan! Det är snart ett år sedan sökmotorn Google tillkännagav att de under namnet "Google Print" tänkte börja scanna böcker, både nya och gamla. Målsättningen var att scanna 15 miljoner böcker på tio år och göra dem sökbara. Jag har inte sett några siffror på hur långt de har kommit, men den som provar boksökningen på http://print.google.com/ kan se att det redan är rätt mycket. En sökning på "they" ger träff i 67 miljoner boksidor och då måste det ju finnas minst så många i samlingen, motsvarande flera hundra tusen böcker. Prova själv, http://google.com/print?q=they De böcker som vill komma med har två ingångar. Dels kan förlagen skicka in böcker på frivillig basis, vilket kallas "Publisher Program". Dels finns ett samarbete med några utvalda bibliotek, främst University of Michigan, vilket kallas "Library Project". Om man har en favoritbok som man vill göra sökbar, kan det alltså löna sig att skicka ett exemplar till University of Michigan. Den som söker i Google Print efter "Linköping" får träff i 750 boksidor, främst ur doktorsavhandlingar från Linköpings universitet, http://google.com/print?q=link%C3%B6ping Men sökning på Linkoping (utan prickar) ger 4100 träffar. Hanteringen av ÅÄÖ verkar inte helt perfekt. Enstaka böcker är på svenska och andra nordiska språk. Det beror inte på att Google har kommit till Sverige, utan på att biblioteket i Michigan har böcker på många språk. Google Print verkar scanna det mesta utan urskiljning. Ibland är det ett enstaka band ur ett flerbandsverk eller en enstaka årgång av någon tidskrift. Ibland är det en bok på något annat språk eller från någon annan tid. För att hitta de ovanliga kategorierna, måste man fundera ut en sökfråga som är unik för dem. Genom att söka på gammalstafvade eller ålderdomliga ord har jag börjat sammanställa en lista över äldre svenska, danska och norska böcker i Google Print, http://runeberg.org/wiki/Google_Print Listan ligger på Projekt Runebergs wiki, så alla kan hjälpa till att utvidga den. Många av dem är fria från upphovsrätt. Men av försiktighet låter Google oss inte läsa hela böckerna, utan visar bara fragment runt varje sökträff. Undantaget är böcker som är äldre än 1865. Av sådana har jag bara hittat fyra på svenska. Av Carl Michael Bellmans Samlade skrifter har första bandet av en godtköpsupplaga från 1879 scannats och av denna får man bara se fragment. Det är ett enormt arbete som Google lägger ner på inscanning och ännu är man bara på första året. Fokus ligger än så länge på engelskspråkig litteratur och det nordiska inslaget är obetydligt. Man får inte en enda träff på "trångboddhet" eller "spiksmide". -- Lars Aronsson (lars(a)aronsson.se) Projekt Runeberg - fri nordisk litteratur - http://runeberg.org/

2 1

Litteraturbanken
by Lars Aronsson 01 Oct '05

01 Oct '05

Projekt Runeberg, Den här helgen pågår Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg och en av de stora händelserna var invigningen av Litteraturbanken. Detta är en ny webbplats med klassisk svensk litteratur som drivs av en liten redaktion vid Göteborgs universitet på uppdrag av en styrelse med folk från Kungliga Biblioteket och Svenska Akademien. Det var vid Akademiens högtidsdag i december 2003 som planerna tillkännagavs och man hade då ordnat finansiering från en fond för två års uppbyggnad. Dessa två år är nu snart till ända och man har alltså hunnit förbereda sig väl inför den stora invigningen. Från nyåret 2006 kommer Svenska Akademien att stå för projektet, tillkännagav ständige sekreteraren Horace Engdahl vid invigningen. Man hittar Litteraturbanken på http://litteraturbanken.se/ Givetvis har webbplatsen några tekniska barnsjukdomar, som förhoppningsvis ska åtgärdas inom kort. Det vore förhastat att avge något slutgiltigt omdöme. Och som alla levande projekt kommer det väl fortlöpande att vidareutvecklas. Redan nu visar Litteraturbanken en del avgjorda fördelar framför Projekt Runeberg, som vi borde passa på att lära oss av. Den närmaste förebilden för Litteraturbanken kan sägas vara det danska projektet Arkiv for Dansk Litteratur (www.adl.dk). En av barnsjukdomarna är att det är lite svårt att länka till en viss sida. Men om man tittar direkt på en faksimilbild, http://www.litteraturbanken.se/txtreader/txt/lb2490750/1/0004.jpeg så ser man att man kan bläddra framåt till 0005.jpeg och om man byter /1/ i adressen mot /2/ eller /3/ så förstoras bilden. En elegant finess är numret 2490750 som syns i adressen. Detta är bokens katalogpost i Libris-databasen hos Kungliga biblioteket, http://websok.libris.kb.se/websearch/search?SEARCH_ONR=2490750 Jag var själv närvarande i publiken under invigningen i fredags, där Horace Engdahl, Sven Lindqvist, Mats Malm, Christina Persson och Johan Svedjedal satt på scenen. Enligt dem var det Sven Lindqvist som kom med idén och Johan Svedjedal skrev en utredning under 2003 som man kan läsa under "Bakgrund" på webbplatsen. Mats Malm är föreståndare för den praktiska verksamheten, medan övriga är ledamöter av styrelsen. Det första som nämns på webbplatsen är att Litteraturbanken erbjuder "svenska klassiker i pålitliga elektroniska versioner". Ordet "pålitliga" är en halvkväden markering av avstånd mot Projekt Runeberg. Invigningsceremonin varade i 50 minuter och det tog 43 minuter innan någon ens vågade ta ordet Runeberg i sin mun. Det kändes lite överspänt, ungefär som en tonåring som inte vill kännas vid sina föräldrar. Detta intryck förstärks när man läser Svedjedals utredning från 2003, där vi - sakligt korrekt, men föga kärleksfullt - nämns under rubriken "Amatörprojekt". Johan Svedjedal, som är litteraturprofessor i Uppsala, framförde redan 1997 synpunkten att Projekt Runebergs texter inte uppfyller litteraturvetarens strikta krav på källkontroll och textkritik. Få personer har gjort lika stor nytta för Projekt Runeberg, för det var hans kritik som fick mig att utveckla modellen med faksimilbilder som vi tillämpar sedan 1998. Denna utveckling har han missat att omnämna i utredningen inför Litteraturbanken. Även om tonen i utredningen lagt en något frostig grund för samarbetet mellan de båda projekten, så ser jag fram emot ett varmare klimat och upptinade relationer mellan Litteraturbanken och Projekt Runeberg. Det finns tillräckligt med principiella skillnader för att vi ska kunna samexistera utan att trampa varandra på tårna. Webben lämpar sig inte bara för litteratur, utan också för samarbete. Projekt Runeberg är ett folkligt amatörprojekt medan Litteraturbanken har vetenskapliga krav och offentlig uppbackning. Vi har uppslagsverk, facklitteratur, tidskrifter, musik och drama vid sidan av dikter och romaner på alla nordiska språk, medan de koncentrerar sig på svensk skönlitteratur. Vi hör hemma hos LYSATOR, en förening grundad 1973 av några datastudenter, och de hos Svenska Akademien, grundad 1786 av Gustav III. Vi är ett webbprojekt med litteratur, de är ett litteraturprojekt på webben. Som vanligt uppmanar jag alla att hålla sig informerade om och delaktiga i alla tillgängliga projekt. -- Lars Aronsson (lars(a)aronsson.se) Projekt Runeberg - fri nordisk litteratur - http://runeberg.org/

1 0

(no subject)
by Mary Grebenyukova 29 Sep '05

29 Sep '05

+mpeg-(a)inbox.ru

1 0

← Newer
1
...
10
11
12
13
14
15
16
...
30
Older →

Jump to page:

2024

2023

2022

2021

2020

2019

2018

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004

2003

2002

Runeberg