Hej!
Jag instämmer i att det är viktigt att vi har ett lättförståeligt och enkelt sätt att hantera slättavlor (och även andra typer av tabeller). Det viktiga är ju inte att grafiskt reproducera den tryckta sidan, utan informationen i den. Så ett typsnitt med fast breddsteg som kan väljas till tabeller av detta slag är ju det absolut enklaste sättet att komma runt problemet och fortfarande ha sökbar text. Ställbara tabbsteg som faktiskt förs vidare i html är en annan möjlighet, men är sannolikt mycket svårare att hantera säkert. Däremot är jag ingen angängare av att rotera släkttavlor eller andra tabeller, för då riskerar man att författarens intentioner inte vidarebefordras, eller att informationen förvanskas. Dessutom finns ju i alla på senare tid inscannade verk pdf-bilden kvar som facit.
Hälsningar!
Mats Geijer
Citerar Bo Lennart Wahlman bo.lennart.wahlman@wah.se:
2007-06-24 kl. 09.53 skrev Lars Aronsson:
Bo Lennart Wahlman wrote:
Härmed förslag på behandling av http://runeberg.org/adelskal/1923/1023.html, De första två bygger på reglerna för "systematisk maskinskrivning" enligt Svensk Standard.
Jag tycker inte att vi ska "hitta på" egna format inom Projekt Runeberg för saker som ligger utanför vår kärnkompetens.
Det är inte alls fråga om något påhittat format, bara sätt att på ett förståndigt vis använda befintliga resurser utan några speciella program alls. Ett sätt att lösa det föreliggande problemet utan krångel och utan krav på speciella programmeringskunskaper.
Det vore f ö intressant att få gränserna för "vår kärnkompetens" definierade och vilken mängd som ingår i "vår".
Någonstans i världen måste det väl finnas släktforskare som redan har definierat ett öppet dataformat för släktträd? Är det någon är som är släktforskare och/eller har deltagit i utveckling av programvara för släktforskning?
Det finns mängder med släktforskningsprogram fyllt av olika finesser. Somliga har amerikansk ursprung och är därför behäftade med svagheter. De kräver t ex att "First name" undantagslöst är tilltalsnamnet och att övriga förnamn inte får vara mer än ett (1), annars räcker inte inmatningsfältet till. Denna praxis stämmer inte med svenskt namnskick. Antagligen finns andra nationella särarter i andra språk än svenska och engelska också, som inte blir beaktade i program med alltför stor amerikansk slagsida.
För Runebergs gäller det ju bara att på något elektroniskt sökbart sätt transformera Adelskalenderns och andra källors ansedlar, inte att lägga sig till med program som räknar ut hur gammal mor Anna var när hon dog, vilka skolor någon kändis gått i och sådant för Runebergs del lyxigt gods. Det är intressant för släktforskare, men går utanför Runebergs affärsidé. Alltför komplext alltså och innehåller för många "onödor" för Runebergs ändamål.
Leta efter "My Family" på Internet, det är bara ett av många släktforskningsprogram. Jag kan också rekommendera en kontakt med föreningen DIS, Dator i Släktforskningen. Antagligen har många av dess föreningsmedlemmar redan upptäckt Runeberg vid googlande och mjölkat fram för dem intressanta fakta, så det bör vara bäddat för samarbete.
En del program bygger på dBase, och då måste man ha plats för det (om även i miniversion) i sin dator. Andra släktforskningsprogram har andra databasprogram som plattform.
Hur skulle Runebergs målgrupp klara av att läsa det släkforskningsprogram Runeberg råkar välja, om inte läsaren har tillgång till samma program i sin dator, och dessutom har kunskapen att använda det. Alla program är olika, och alla har sina egenheter. Runeberg måste också presentera sitt material så att det kan läsas och levereras av såväl PC-folket som Mac-folket. En del av de släkforskningsprogram det är fråga om finns bara för antingen Windows eller Mac. Inte för båda, och inte utan vidare ömsesidigt utbytbara. Och även om det finns variant som existerar i såväl PC-version som Mac-version, så är det inte problemfritt att skriva i den ena familjen och sen läsa samma dokument i maskin av den andra familjen.
Annars kanske vi borde tillämpa något format för grafritning, t.ex. TeX (MetaPost), Troff (pic) eller DOT.
TeX och liknande i all ära, men då måsta man lära sig behärska de programmen också, och det gör man inte på en kafferast. Vi måste också tänka på att många av Runebergs korrekturläsare inte alls är några datanördar. Gränsen för somliga går vid konsten att locka fram ett snabel-A även om tangentbordet inte har någon tangent som är märkt på det viset.
Att ladda ner gratisprogram är inte riskfritt, inte bara p g a faran för elak kod, utan även för att inte alla har dagsfärska datorer med överskott på Gigabyte i minnet att slösa med. Säg att datorn är 5 år gammal, så är den alldeles utmärkt för korrläsning av Runeberg, men det kan vara trångt på skivminnet. Moderna program, som man kan få tag i, är ofta mycket minneskrävande. De första släktforskningsprogrammen rymdes på en 17 cm-skiva, men ett modernt kräver en mer eller mindre full CD. Man ska inte räkna med att alla korrläsare ens har CD-läsare i sin maskin. Och ligger man med smalbandsmodem på Internet, tar det evigheter och hög samtalskostnad att ladda hem 50 eller 100 Mbyte. Utan transmissionsfel! Det är många som ännu inte har bredbandanslutning, och i vissa delar av landet är det ännu inte ens tekniskt möjligt med bredband.
Det givna exemplet kräver en hel del programmeringsvana för att bli begripligt. Det går långt över medel-runeberg-korrläsarens horisont.
Här talas det om att programmet passar som förprocessor. Det är inget som passar till medelrunebergkorrläsarens datornivå. Möjligen kunde det vara inbäddat i något annat publiktillvänt tillämpningsprogram, men då krävs en hel del arbete av programmeringskompetent folk, innan det blir användbart.
Det här tillhör också den högre skolan. Inget som medelrunebergkorrläsaren kan tillämpa direkt. ___ . . . ___
Varför krångla till det? En släkttablå med horisontella klamrar och dylikt går att fixa till med enkla program som PaintBrush och liknande som väl mer eller mindre obligatoriskt ingår i varje dator. Men man måste så klart öva sig lite med det också, innan det fungerar.
Ett någorlunda sentida MSWord har flera ritfunktioner, som borde gå att utnyttja, fast en och annan som mest använder sitt OB-program att skriva lite brev och kanske memoirer på, kanske har hoppat över den delen i instruktionsboken. Det kan vara skäl att leta rätt på anvisningarna och försöka.
Själv har jag EXCEL som favorit för dessa typer av arbeten. Det ingår i Office-paketet, och därmed har många tillgång till det. F ö så finns ju gratisversionen "OpenOffice" att hämta på Internet, och då får man ett mycket WORD-liknande program. Där finns även en EXCEL-motsvarighet och lite annat godis också. Jag har dock (ännu) inte studerat det. Finns både för PC och Mac om man har minst OS X.
Hur skulle det vara att titta på *.PDF? Det ska ju kunna accepteras av alla plattformar. Acrobat Reader är gratis, men går inte att skriva med. Skrivbar Pro-variant är inte gratis. Men sena WORD kan spara som *.PDF. Kanske går något sådant i Mac-världen också, men det är jag inte närmare insatt i.
Nästa problem blir förstås att hitta enkel metod som envar kan använda för att trycka in dessa lokalproducerade objekt i något som Runeberg kan hantera.
___ . . . ___
Mina förslag fungerar här och nu utan specialprogram och kan användas av envar, som åtminstone vet skillnaden mellan fast breddsteg och proportionell stil. Svårare än så är det inte.
Jag emotser ett uttalande om mina förslag är fungibla eller inte.
Bo Lennart Wahlman