Ingemar Olson skrev:
Så titta på 3:e och 5:e raden på http://www.lysator.liu.se/runeberg/famijour/1874/0021.html
Jag tolkar dessa tecken som gåsögon, även om jag håller med om att de ser lite ovanliga ut.
Men det finns ju olika sätt att återge "svansen" på stora "R" också, i olika fonter, utan att vi betraktar det som en annan bokstav för det.
ps: vad tycker du om strecken i dikten på http://www.lysator.liu.se/runeberg/famijour/1874/0026.html ?
Det kallar jag för tankstreck och återger som två minustecken på rad, -- så här --
== Något om Unicode ==
Jag tror att vi någon gång under det kommande året kommer att gå över till Unicode och/eller UTF-8. Tiden börjar bli mogen, men kanske inte riktigt än. Där finns det tecken för tankstreck och grekiska, ryska, arabiska och kinesiska tecken och runor (för den som har rätt tangentbord!) så det blir ju en viss omställning. Men samtidigt ska man komma ihåg att dessa tecken utgör en väldigt liten minoritet av all text vi digitaliserar. Och det är väldigt få som gör sökningar på sådana tecken i våra texter. Att öka sökbarheten är ju ändå ett av de viktigaste syftena med korrekturläsningen.
Om ni följer utvecklingen på Wikipedia, så vet ni kanske att tyska och franska Wikipedia redan har växlat till UTF-8, medan svenska och engelska Wikipedia fortfarande kör Latin-1 (samma gamla som Projekt Runeberg). Titta exempelvis på franska sidan om Kiev, http://fr.wikipedia.org/wiki/Kiev och klicka "modifier" (redigera) i ovankanten, så syns japanska och ryska tecken direkt i redigeringsrutan.
Om man i stället går till den engelska sidan om Kiev, http://en.wikipedia.org/wiki/Kiev och klickar "edit" så syns inga japanska och ryska tecken i rutan, utan i stället en massa К och liknande koder.
För att ha någon som helst nytta av detta måste man kunna ryska, japanska, HTML-koder och ha rätt sorts tangentbord. För de flesta är detta givetvis inte fallet. Men det fina är att flera kan hjälpas åt och var och en kan ge sitt bidrag. Rätt så ofta klarar man sig med lite bondförnuft och klippa-och-klistra.
Lars Aronsson.