2004-12-05 kl. 14.30 skrev Bengt-Olof Bjurman:
- Inför införandet av unicode
Främmande alfabeten borde inte translitteras då tex grekiska eta och epsilon blir båda e, = förstörelse av data. Märk istället de (ytterst sällsynt förekommande) orden med <grk>grekiska</grk> <heb>hebreiska</heb> <kyr>kyrilliska</kyr> <run>runor</run> etc
Finns inte detta redan i HTML: <Q lang="LANGUAGE"></Q> där LANGUAGE ett (standardiserat) signum, t.ex. no-nynorsk (nynorsk), i-sami-no (nordsamiska), en (engelska), fr (franska), o.s.v.
Jämför: http://www.w3.org/TR/html4/struct/dirlang.html#h-8.1
Nu har jag bara korrekturläst enstaka sidor men får man fråga varför policyn att korrekturläsa plain text först och inte gå direkt på modern HTML-XML-liknande textmärkning? Nordisk familjebok kunde ha en egen DTD-fil med ett schema typiskt för uppslagsverk. Det kanske t.o.m. finns färdiga scheman?
Märkningar på språket, nummer, o.s.v. är bra om texten ska pratas upp. Det är enkla märkningar (som t.o.m. finns i HTML) och om det finns personer som vill märka på detta sättet tycker jag inte det borde finnas motsättningar. Kan inte denna märkning samexistera med plain-text korrigering? Om inte sådana märkningar finns kommer ju Runeberg att negligera en viss publik, t.ex. synskadade.
- Märkning av sakfel.
Att rätta till sakfel i texten motsätter jag mig. (Kan man inte säga att detta har gjorts på de flesta historiska urkunderna som finns idag?) Men jag tror han menar att lägga till skolier, d.v.s. saker som inte förändrar textens ursprungliga form.
Bara mina synpunkter. :-) Roger