Bertil Holmstr?m <bertilh(a)brikks.com> wrote:
> Jag har ibland frågat mig om man får kursivera operatorer.
Ur rent teoretiskt synpunkt får man göra allt som inte förvirrar
läsaren. Sedan bör det också vara någon sorts nytta med det hela också:
annars är det inte stor mening med det. (Jag minns en bok av James Martin
som jag tror handlade om databaser - den använde kanske 20 olika typografiska
former för att uttrycka olika betydelser, och var naturligtvis helt oläslig.)
Så frågan är egentligen: vad skulle kursivering vara till för reell nytta för
läsaren i detta fall?
Ur rent praktisk synpunkt känner jag inte till något fall av
matematisk sats där kursiv används för elementära aritmetiska operationer.
Det finns faktiskt en svensk bok som behandlar frågan -- den utgavs
av Almquist & Wiksell på 50-talet, och skrevs av ... var det William Lansburgh?
Ett ex finns (fanns) i universitetsbiblioteket i Linköping, vet jag. De bygger
till mycket stor del på anglosaxisk typografi, speciellt sådan som användes av
universitetstryckerierna i Storbritannien. Rekommenderas: den är i sig själv
ett mycket gott exempel på att bra typografi rör sig med minimala uttryck,
utan minsta onödig form.
Liknande begränsningar finns i vanlig sats: normalt kursiveras t.ex. inte
parenteser, även om många teckensitt innehåller sådana.
--
Anders Thulin ath*algonet.se http://www.algonet.se/~ath
När Projekt Runeberg började 1992, kunde vi bara hantera text, som
skrevs in från tangetbord. Karin Boyes dikter, Fänrik Ståls sägner
och Bibeln är inknappade, inte inscannade. 1998 tillkom bilder av
inscannade boksidor, alltså den metod vi använder idag. Bilderna
var nödvändiga för att kunna korrekturläsa alla OCR-fel, men också
på gränsen till det möjliga eftersom varje bild tar 50-200
kilobyte (textfilen tar en hundradel av utrymmet) och mer än så
ville man inte ladda i en enskild webbsida på den tid många
använde modem.
Inspelad musik och film har vi hittills inte sysslat med, dels
eftersom det finns mycket mer böcker som passerat 70-årsgränsen,
dels för att musik och film tar mycket större utrymme att lagra
och därför längre tid att överföra. Det har varken varit praktiskt
eller juridiskt hanterbart. Men tiden går. Idag kan vi räkna med
att många har bredband och kraftfulla datorer. Och för varje år
som går, hinner fler verk passera 70-årsgränsen.
Idag 2009 kan vi lagligen scanna böcker av författare som dog 1938
och tidigare. Vid årsskiftet tillkommer de som gick bort 1939.
Men hur ser upphovsrätten ut för grammofonskivor? För kompositörer
gäller väl att de måste ha varit döda i 70 år, men har musikerna
lika lång skyddstid? Finns det musik som är fri från upphovsrätt
och som vi borde hjälpa till att göra tillgänglig? Hur mycket
växer en sådan lista vid varje årsskifte? Vilken musik är skyddad
2009 men blir fri 2010?
Frågan kanske känns förlegad, nu när klipp ur Åsa Nisse-filmer
från 1960-talet går att se på Youtube och musik piratkopieras vilt
på The Pirate Bay. Men jag är ändå nyfiken på vad som går att göra
inom lagens ramar.
--
Lars Aronsson (lars(a)aronsson.se)
Projekt Runeberg - fri nordisk litteratur - http://runeberg.org/
