Förslag till skapelseberättelse och förklaring till de Alvdöda :

---

I begynnelsen fanns bara en Tomhet. En plats, men utan ljus och innehåll.

Sedan kom Stjärn-Gudarna. Som pilar av ljus trängde de in i Tomheten från En Annan Plats (TM) och började förändra Tomheten till något som passade dem bättre. De skapade en bördig skiva av sten och jord som svävade i mörkret. Delar av skivan var täckt av vatten, men inte i närheten av lika mycket som nu. Det enda ljus som fanns var det från hålen Stjärn- Gudarna lämnade efter sig i Tomhetens skal när de trängde in; det och Gudarnas eget kalla sken ty varje Gud badade i en ljuspelare som träffade Guden från det hål som han eller hon hade använt för att komma in i Tomheten. (Not : Stjärn-Gudarna såg ut ungefär som glimmande dimstråk badande i en pelare av silvrigt ljus.)

Till denna skiva förde de sina barn, Alverna, och deras slavar : Människorna, Dvärgarna, Trollen och Örnmännen. Dessutom skapade eller planterade de ut otaliga andra varelser på Skivan.

Årtusendena gick. Stjärn-Gudarna och Alverna blomstrade på Skivan. De utvecklade en hög kultur och många fantastiska ting. Andra raser, som varken var Gudarnas barn eller deras slavar, kom till Skivan för att lära av och arbeta för Gudarna. Det var nu bland annat Drakarna och Thulians kom hit. Men Stjärn-Gudarna hade blivit inblandade i ett stort krig långt bortom Skivan, där andra Makter som fann sina tillbedjare bland de raser Alverna förslavat bekämpade dem. Och en dag kom kriget till Skivan.

Vi attackerade ut från Mörkret. Som ett regn av flammande regnbågar föll vi till Skivans yta och mötte Stjärn-Gudarna och deras soldater. Striden var hård och oförsonlig. Hav kokade, berg föll samman och slätter täcktes av livs-essenser, både våra och deras. I slutändan stod vi segerrika, men priset hade varit högt. Många av oss hade försvunnit, och ändå hade vi inte lyckats förstöra alla av Stjärn-Gudarna. De hade retirerat tillbaka till sina hålor av ljus där vi inte kunde komma åt dem. (Stjärnorna)

Om vi inte gjorde något skulle de sakta hämta kraft och en dag attackera oss. Så Smideskonstens Gud smidde en sfär av silver, täckt av våra sigill och med en liten del av våra krafter i sig. Denna sfär fungerade som ett lås och hindrade Stjärn-Gudarna från att komma ut från sina ljus-hålor även om den inte kunde helt ta bort de glimmande hålen från vår himmel. Sedan hängde vi sfären i tomheten för att evigt låsa ut dem. (Månen)

Vi rensade Skivan från Stjärn-Gudarnas barn; krossade deras städer och dräpte alla Alverna. Allt för att hindra att Stjärn- Gudarna på något sätt återvände igenom dem. Som ett sista slag förstörde Dödsgudinnan deras kanal till efterlivet för att hindra att den användes som en väg tillbaka.

Vi reparerade och ändrade om skivan, täckte mycket av de svedda och förgiftade slätterna med vatten och VattenGuden skapade en fontän på vilken vi lät SmidesGuden lägga en glödande sfär av guld som gav ett nytt ljus till Skivan efter att Stjärn-Gudarnas kalla sken hade försvunnit. (Solen)

Drakarna och Thulians kröp för våra fötter för att undvika att bli utrotade och erbjöd sina tjänster. Drakarna, som var mest vältaliga, lyckades övertyga oss om att de skulle vakta Solen när den spred sitt ljus. Thulians fick det betydligt uslare arbetet att putsa Solen på nätterna när den vilar på havsbottnen. Den här 'orättvisan' ledde till en del agg från Thulians mot Drakarna.

Det var sex dagars hårt arbete med att få Skivan hel igen och få de olika raserna levande igen. Vi införde lite nya raser där vi inte kunde återskapa gamla och ändrade världen till att passa oss. Sedan firade vi vårt seger och vilade.

Tyvärr visade det sig i sinom tid att när Alvernas kanal till efterlivet förstördes så hade inte alla Alvernas själar hunnit passera igenom den, vilket fick till följd att en del av dem bands kvar till Skivan. Vissa av dem t.o.m. till sina döda kroppar. Detta gav upphov till de hatfyllda Alvdöda.

Och var kom vi ifrån? Tja, i praktiken är vi låga fotsoldater i ett ännu större krig som sveper igenom Multiversum. Men nu när vi erövrat Skivan så kändes det som en bra idé att ligga lågt några tusental millenium.

---

Pust.

Hmm, åsikter? Andra ideér?

/Jonas